Roparna
Även om många kristna idag firar påsk till minne av korsfästelsen så finns det ingen befallning i Nya Testamentet att göra så. Det är endast en kyrklig tradition, liksom jul, pingst osv. Som kristna har vi en individuell frihet att sätta ”en dag högre än en annan” eller hålla ”alla dagar lika högt” när det gäller dessa högtider (Rom 14:5). Påsken var dock en påbjuden judisk högtid i den ceremoniella lagen. Den ceremoniella lagen hade ett utbildningssyfte och skulle gälla fram till korset (Gal 3:19, Dan 9:27). Ceremonierna som judarna utförde var påminnelser om händelser i deras historia, men också profetior om vad Messias skulle göra för dem.
Ordet påsk kommer från det hebreiska ordet pesach som bygger på ordet pasach vilket betyder ”gå förbi” (2 Mos 12:13). När Farao vägrade släppa Israel från slaveri sände Gud plågor över Egypten. Den sista plågan innebar att alla förstfödda i landet skulle dö om inte de strök blod från ett slaktat lamm på sina dörrposter. När Herren gick genom landet för att utfärda straffdomen skulle han ”gå förbi” de hushåll som var täckta av lammets blod. Hela påskhögtiden var en detaljerad profetia om Jesus död och uppståndelse. Den skulle firas på 14:e dagen i månaden Nisan. Påskalammet behövde vara felfritt (2 Mos 12:5) liksom Jesus var syndfri ”utan fel och brist” (1 Pet 1:19). Lammet skulle slaktas ”mellan de båda aftnarna” (2 Mos 12:6, fotnot), dvs mellan den nionde timmen (kl. 15) när solen började sjunka och solnedgång. För att hinna klart innan solnedgång slaktades lammet vid nionde timmen. Det var just vid den ”nionde timmen” som Jesus hängandes på korset ropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” ”och gav sedan upp andan (Matt 27:46-50). Paulus kunde i sanning säga: ”Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat” (1 Kor 5:7).
Den 15:e Nisan skulle vara en ceremoniell sabbat (3 Mos 23:6-7). Vid Jesus död råkade den infalla med sjundedagssabbaten och kallas därför ”en stor sabbatsdag” (Joh 19:31). På den vilade Jesus från sitt verk i Josefs grav.
Den 16:e Nisan, ”dagen efter sabbaten” (3 Mos 23:11), var det ”skördehögtid” då ”lyftofferkärven” skulle lyftas upp inför Herrens ansikte som ett offer. Denna kärve kallades för ”förstlingsskörden” (4 Mos 28:26) eller ”förstlingsfrukten” (2 Mos 23:16). Ingen fick äta något av årets nya skörd innan kärven lyfts upp inför Gud. På just denna dag uppstod Kristus från de döda ”som förstlingen av de insomnade” (1 Kor 15:20). Liksom den lyfta offerkärven representerade resten av skörden, så representerade den uppståndne Jesus den andliga skörd som ska uppstå vid tidens slut (jfr Matt 13:30, 38-39, 1 Kor 15:23).
Hur fantastiska är inte Guds detaljerade förutsägelser om Messias död och uppståndelse på den tredje dagen! För mig stärker de tilltron till Bibeln som övernaturligt inspirerad. Men de hjälper mig också att förstå frälsningsplanen bättre. Vi har alla förtjänat döden genom våra synder (Rom 6:23). Men om vi litar på Jesus nåd så täcker hans blod våra synder och vi förklaras rättfärdiga inför Gud pga Jesus död (1 Joh 1:7, Rom 4:5). Genom att i tro stryka hans blod på mitt livs dörrposter kan jag vara säker på att Guds straffdom också kommer att gå mig förbi.