En av de mest fruktade sakerna i dagens samhälle är skuldkänslor. När vi vet att något vi gjort eller gör inte är rätt känner vi oss ofta fördömda och tyngda av skuld. Bördan känns outhärdlig för oss och vi gör allt för att bli av med den. Det finns fyra populära metoder för att försöka uppnå det målet:
- ANKLAGA BUDBÄRAREN – Att höra sina fel är aldrig roligt. Ibland tänker vi att om vi bara kunde tysta alla som säger att vi gör fel så skulle skuldkänslorna försvinna. Det kan ske genom att söka karaktärsfel hos budbäraren, eller genom ren ilska och våld. Profeterna i Bibeln fick lida mycket för att de inte strök folket och ledarna medhårs i deras synder. Johannes döparen hade sagt till Herodes att det inte var tillåtet för honom att vara gift med sin brors fru (Matt 14:4). De skuldkänslor som Herodes kände gjorde att han ville döda Johannes (Matt. 14:5). När han väl gjorde det fick han dock inte den frid han hoppats på. När allt var lugnt igen, smög sig skuldkänslorna tillbaka. Det berodde på att det inte var Johannes utan Guds Ande i Herodes eget samvete som överbevisat honom om synden.
- SKYLLA IFRÅN SIG – Ett annat sätt att försöka bli av med skuldkänslorna är genom att skylla ifrån sig. ”Det var inte mitt fel!” ”Hade den och den inte gjort så hade jag aldrig gjort det!” ”Det är sån jag är.” ”Alla gör det!” Metoden är mycket gammal, och började redan i Edens lustgård. När Gud frågade Adam: ”Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?” Svarade han: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” (1 Mos. 3:11-12). Kvinnan skyllde i sin tur på ormen. Ingen tog ansvar för sina fel genom att bekänna, trots att de tagits på bar gärning. Men det ledde heller inte till frihet från skuldkänslor. Vi vet innerst inne att en annan persons fel inte ursäktar vår egen skuld.
- SJÄLVHAT – Ett tredje sätt att hantera skuldkänslor på är vanligt bland människor med en negativ självbild: man börjar hata och straffa sig själv. Satan är ”brödernas åklagare” och gör sitt jobb väl så snart han lyckats få någon att falla för en synd. Han intensifierar skuldkänslorna genom elaka tankar som: ”Hur kunde du?” ”Vilken idiot du är!” ”Du är ju helt värdelös!” ”Det vore bäst för dig att dö!” osv. Han får oss att tro att Gud inte älskar oss eller vill ha oss längre och att det är lika bra att ge upp eftersom vår situation ändå är hopplös. Men självhat är inte en lösning för skuldkänslor, det intensifierar bara dem. Bibeln säger att Gud älskar oss trots våra synder: ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8). När Satan säger att vi är en för stor syndare, säg till honom att du har en större Frälsare! Paulus skrev: ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?” (Rom 8:33-35). Gud älskar oss oavsett vad vi gör. Det är av nåd vi är förlåtna, inte på grund av gärningar. Ingenting som vi gör kan skilja oss från Guds kärlek. Även om vi inte känner oss älskade eller älskvärda så är vi det. Det är lika sant som allt annat i Bibeln.
- KASTA DEM PÅ JESUS – Jesus ger en lösning för skuldbetyngda själar: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. … Då ska ni finna ro för era själar” (Matt. 11:28-29). Det står om Jesus ”all vår skuld lade Herren på honom” (Jes. 53:6). Han bar all vår synd och vår skuld på sig (1 Pet. 2:24). Ingen behöver behålla sina skuldkänslor. Vi kan kasta dem på Jesus. Hur lägger vi dem på Jesus? Jo, genom bekännelse. David bad: ”Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig. Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon. … Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö. … Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.” (Ps. 51:3-12). Om vi ber på det sättet flyttas skulden över till Jesus och vi går fria, som om vi aldrig hade syndat (Ps. 32:5, 1 Joh. 1:9). Vi har då löftet: ”Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.” (Ps. 103:12). Kanske du säger att du försökt, men du känner fortfarande skuldkänslor. Det är här tron kommer in. Många gör misstaget att tro först efter att de känt efter. Men tro är inte en känsla. Tro innebär att lita på att förlåtelsen är sann, inte för att du känner det utan för att Gud har sagt det. När du tror att det är sant så kommer känslorna som följd. Ibland kan vårt hjärta döma oss utan orsak och då behöver vi övertyga det med Guds Ords löften (1 Joh. 3:19-20).
Är du villig att komma till Jesus med dina skuldkänslor och våga lita på att han lyfter bort dem?