Integritet

”Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.” (1 Sam 2:30)

Daniel och hans tre vänner var fångar i ett främmande land. Men kung Nebukadnessar förvånar dem genom att bjuda dem på den finaste kosten som det babyloniska köket kunder erbjuda och det mest utsökta vinet, direkt från Babylons hängande trädgårdar. Vilken gästfrihet! Men Daniel och hans vänner stod inför ett dilemma: Maten och vinet som serverades stod under Guds fördömelse utifrån vad de lärt sig i sabbatskolan (se Ords 20:1, 3 Mos 11:3, 9). Vad skulle de göra? Skulle de vara trogna Gud? Daniel och hans vänner hade alla orsaker att tumma på reglerna. Som slavar måste de ju äta vad som ges. Det vore oartigt mot kungens gästfrihet att neka. Han skulle garanterat ta illa upp och kanske t.o.m. döda dem. Detta var ju en så liten sak. Man får ju inte vara fanatisk! Och förresten, hovmarskalken skulle säkerligen inte gå med på det ändå, så varför ens fråga? De kunde ju äta lite grann och sen spotta ut det dåliga. Kanske skulle de kunna vara ett bättre vittne för babylonierna om de anpassade sig lite mer till deras kultur? Och när man tänker efter, varför ens vara trogen Gud? Han hade ju till synes övergett dem och utlämnat dem till detta lidande. Säkerligen resonerade många så. Men Daniel och hans vänner hade en annan attityd. De älskade Gud och önskade att lyda honom i smått som stort oavsett omständigheterna. Gud välsignade deras integritet hundrafalt. De fick större vishet och ära än alla de andra och blev ett redskap för att frälsa t.o.m. världens då mäktigaste man. Många av dagens ungdomar (och vuxna) är villiga att lyda Gud endast när omständigheterna är gynnsamma: ”Jag ska helga sabbaten om chefen ger mig ledigt.” ”Jag ska vara trogen med mitt tionde så länge jag har råd.” ”Jag ska följa sanningen så länge mina vänner gör det.” Hur få är det inte som, liksom Daniel och hans vänner, vågar göra det som är rätt för att det är rätt och överlåta följderna till Gud?