Bibeln och onani

Ordet onani är hämtat från berättelsen i Bibeln om Onan som i stället för att skaffa avkomma åt sin döde bror genom Tamar lät ”säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru” (1 Mos. 38:9). Berättelsen avslutas med värderingen: ”det Onan gjorde var ont i HERRENS ögon” (v.10) och Onan dog som straff. Onans synd var inte direkt onani, utan främst att han utnyttjade Tamar sexuellt utan att ge henne avkomma. Genom att undvika att befrukta henne, som han åtagit sig, vanärade han inte bara henne och sin döde bror, utan också sig själv och Gud. Men principen att självfokuserad sexuell njutning är synd, kommer ändå tydligt fram i berättelsen. Paulus uppmanar oss att ”fly ungdomens onda begär” och låta ”rena oss från allt som befläckar kött och ande” (2 Tim. 2:22, 2 Kor. 7:1). Onani (eller självbefläckelse som det förr kallades) faller tveklöst under den kategorin. Vanan stärker ständigt en persons sexuella begär tills det blir den drivande kraften i hans natur. Den orenar tankarna och skapar skamkänslor. Onani går nästan alltid hand i hand med pornografi, som inte är något annat än förskönad prostitution.

Jag studerade en gång med två unga killar som efter att ha läst Matt. 5:28 insett att porr var fel. De utbrast förskräckt: ”Vad ska man då titta på när man runkar?”. ”Man behöver inte göra det heller,” svarade jag med ett leende. Storögda av förvåning protesterade de högljutt: ”Nej, men det går ju inte! Alla gör ju det! Om man inte gör det blir man sjuk! Man får Blue Balls, prostatacancer osv.” Deras oro är långt ifrån unik bland ungdomar. Men den är fullständigt obefogad och felaktig! Än så länge har ingen gravsten hittats med dödsorsaken ”onanibrist”. Vad händer om du låter bli? Du får mer energi, stabilare nerver och renare samvete. För män kan också ett naturligt fenomen kallat pollution eller nattliga sädesuttömningar inträffa med några veckors intervall. Bibeln skriver om fenomenet i samma sammanhang som mens, toalettbesök och andra normala kroppsliga fenomen som kräver hygienisk tillsyn (se 5 Mos 23:10-14, 3 Mos 15:16-23). Många onanister har börjat så unga och varit så aktiva i vanan att de aldrig upplevt en pollution i sitt liv. Och nej, alla onanerar inte heller! Människor har överlevt i årtusenden utan att det var en del av deras liv. Förr i världen var människor överens om att onani var onormalt och skadligt för kropp och själ. En kristen kvinna på 1800-talet skrev att ”självbefläckelse… ödelägger sinnet, förstör minnet och försvagar alla andra förmågor.” Hon sörjde över att ”ungdomar och barn av båda könen hänger sig åt självbefläckelse och utövar denna vidriga själ- och kroppsfördärvande synd.”¹ Men på senare tid har onani tagit över världen. Myter och rekommendationer av ”sexexperter” och även vissa präster/pastorer har störtat miljontals människor i syndens slaveri. Och sen förundrar sig folk över varför omoral, otrohet, våldtäkter och pedofili ökat lavinartat. Människor har inte fått lära sig från barnsben att kontrollera sina begär, vad får oss att tro att de då ska klara det i det vuxna livet?

Bibeln säger att ”Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska” (Heb. 13:4) och att ”inga otuktiga… får ärva Guds rike.” (1 Kor. 6:9-10). Men sedan kommer de goda nyheterna: ”Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor. 6:11). Oavsett hur långt man har gått i synden så finns det hopp om seger över köttets begär. Det finns kraft, förlåtelse och rening i Jesus Kristus. Han kom till jorden för att rädda och förlåta alla som fallit i sexuell synd. Han kom för att frigöra var och en som vänder sig till honom från syndens slaveri. Han vill inte fördöma utan säger till varje ångerfull själ: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” (Joh. 8:11)

¹ Ellen White, Manuscript Releases 10, s. 286, Child Guidance, s. 441