Roparna
”Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.” (Rom 14:5-6)
Vissa menar att Paulus här upphäver de tio budorden och visar att det inte spelar någon roll vilken dag man håller helig eller om man helt struntar i sabbatsbudet. Det vore minst sagt radikalt om så var fallet eftersom ingen sådan förändring nämnts tidigare. Apostlarna inklusive Paulus själv hade sabbaten som gudstjänstdag (Apg 17:2, 18:4, 16:13). Sabbaten var en dag för helig sammankomst (3 Mos 23:3, Apg 15:21), något som Paulus själv säger att man inte ska försumma (Heb 10:25). Om alla plötsligt fick välja gudstjänstdag själva skulle det skapa en enorm förvirring. Om Maria går i kyrkan på måndag, Lydia på onsdag och Jakob på fredag, blir det knappast någon helig sammankomst.
Vad menar då Paulus med vad han säger i Romarbrevet 14?
Av sammanhanget förstår vi att saken handlar om ”betänkligheter” (Rom 14:1) eller som nuBibeln säger ”det diskutabla” – med andra ord, saker som inte är essentiella för vår tro. Om lydnad för de tio budorden var något ”diskutabelt” skulle knappast Jesus eller apostlarna ha betonat vikten av att hålla dem (Matt 5:17-37, 19:17-18, 1 Kor 7:19, Jak 2:10-11). Ordet ”sabbat” nämns inte heller i avsnittet. Vilka dagar syftar då Paulus på?
Han skriver till församlingen i Rom som består av både judekristna och hednakristna. Diskussion hade uppstått i kyrkan angående hur kristna skulle relatera till de hedniska ritualerna och offermåltiderna, och beslutet hade fattats av kyrkomötet i Jerusalem att hednakristna inte skulle delta i de hedniska offermåltiderna genom att äta kött offrat till avgudar (Apg 15:20, 29). Detta beslut hade skickats ut till alla kyrkor. Frågan hade dock uppstått hur man skulle göra med köttet som såldes på marknaden. Paulus menar att det är okej att äta det förutom om någon person därigenom uppfattar det som att du deltar i avgudaoffer. Då är det bäst att avstå (se 1 Kor 8:7-13). Vissa medlemmar var mer känsliga än andra. De mindre känsliga menade att de inte tillbad avgudar genom att äta köttet från marknaden så länge de inte aktivt deltog i offermåltiderna. Andra menade att köttet i sig blivit orenat genom offerritualen och att de därmed deltar i avgudadyrkan om de äter det överblivna som säljs på marknaden. De köpte bara grönsaker därifrån för att vara på den säkra sidan. Paulus säger att de inte ska göra detta till en stridsfråga utan ge rum för samvetsfrihet så länge varje person är övertygad i sitt sinne.
Samma princip gällde hedniska högtider. Vissa ratade dem helt eftersom de ansåg att de därigenom deltog i avgudadyrkan. De behandlade dem därför som vanliga vardagar. Andra som var mindre känsliga i sina samveten resonerade att de fortfarande kunde fira dessa dagar ”för Herren” (v.6). Alltså inte på hedniskt vis, men de kunde fira dagen och göra något ärofyllt av den (i tex missionssyften). Vi kan se en liknande diskussion inom kristenheten idag angående firandet av jul, påsk, Lucia, Halloween och midsommar. För vissa är det hedniska ursprunget för påtagligt och de avstår från allt uppmärksammande av dessa dagar. Andra kristna anser det är okej att fira, bara det inte bryter mot något av Guds bud.
Paulus tar inte ställning till vilken inställning som är korrekt, utan säger att varje person ska vara fullt övertygad i sitt sinne. Den som avstår gör det för Herren och den som firar gör det för Herren. Så låt oss inte döma varandra om dessa ”diskutabla” frågor utan visa storsinthet och sträva efter enhet i kyrkan.