Total krigföring

Under första världskrigets första år led de allierade stora nederlag på slagfältet i väst. En stor orsak till detta var brist på effektivitet och krigsutrustning. I England lade civilbefolkningen inte mycket märke till kriget på fastlandet utan fortsatte sina vardagliga liv. 1916 kallade det brittiska parlamentet nationen till något som blev kallat total krigsföring. Det innebar att alla landets resurser och dess hela befolkning skulle användas för kriget. Alla unga män mönstrades. Kvinnorna tog över tillverkningen av krigsmaterial och försörjningen hemma. Nöjen och bekvämlighet uppoffrades. Skillnaden mellan soldaterna i fältet och civilbefolkningen blev minimerad. Varje individ blev en kugg i det stora krigsmaskineriet. All litteratur riktade människors uppmärksamhet till kriget. Politiska partier enades, företag slutade konkurrera. Alla i hela landet strävade efter ett och samma mål – att vinna kriget.

Som Guds församling befinner vi oss i ett verkligt krig, inte mot kött och blod, men mot ”ondskans andemakter i himlarna” (Ef 6:12), ett krig om människors själar. Många i församlingen är likgiltiga till striden. De lever sina liv, kanske läser de något om vad som händer på ”fronten” men alla församlingens resurser är inte utnyttjade till max för att vinna själar för Kristus. Om vi ska ha någon chans att vinna kriget, behöver församlingen gå in i total krigföring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *