Är Gud homofob?

Richard Dawkins kallar Gamla Testamentets Gud för “en kvinnofientlig, homofobisk, rasistisk barnamördare” (Dawkins, Illusionen om Gud). Han är långt ifrån ensam om att fälla liknande anklagelser. Homofobi är ett psykologiskt begrepp som innebär att man hyser agg eller hat mot en annan person för att de är attraherade till individer av samma kön. Det kan ge sig uttryck i obefogad rädsla, trakasseri, mobbing, utfrysning och även våld mot personer med homosexuella dragningar.

På senare tid har vissa strömningar i samhället försökt omdefiniera homofobi till att betyda ett ställningstagande emot homosexualitet. På grund av denna skeva förvrängning av ordet har majoriteten av världens befolkning och även Gud själv plötsligt blivit homofober. Men låt oss inte luras av människors förvrängningar av ord. Gud är inte homofob! Han är kärlek. Han älskar alla människor oavsett hur oförtjänta de än är av hans kärlek. ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Gud älskar syndare, men han hatar synden. Det sägs om Jesus: ”Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.” (Heb 1:9). Bibeln uppmanar även oss att ”älska varandra uppriktigt” men samtidigt ”avsky det onda” (Rom 12:9). Bibeln gör en knivskarp skillnad på synd och syndare, på handling och personen. Bibeln identifierar inte människan med sina handlingar. Det är skillnad på att göra fel och att vara fel. När Paulus upptäckte att lagen förbjöd vissa begär hamnade han i samvetskval över sitt sätt att handla, eftersom han inte hade kraft att leva så rättfärdigt som han önskade. ”Men” sa han ”om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.” (Rom 7:20) Paulus identifierade sig alltså inte med sin synd. Han såg synden som något främmande och skadligt inom honom, som inte utgjorde hans personlighet. Det är sant att människan enligt Bibeln är född med begär till det onda. Man kan födas med begär till alkoholism, lathet, skvaller, vredesutbrott, frosseri eller sexuell omoral – allt som fördöms som synd i Bibeln (1 Kor 6:8-10). Men vi är inte våra begär! Vi frestas av dem (Jak 1:14), men kan med Guds hjälp stå emot dem (1 Kor 10:13). Gud fördömer inte oss, han fördömer endast synden i oss. Evangeliet handlar om att Gud separerar synden från syndaren så att han kan förgöra det han hatar mest (synden) och rädda det han älskar mest (människan). När vi lämnar oss helt till Kristus korsfäster vi våra begär (Gal 5:24). Vi förvandlas och får en ny identitet i honom: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor 5:17).

Sanningen är att både homofober och HBTQ-aktivister gör precis samma fel – de identifierar syndaren med synden. Det är fullständigt livsfarligt att identifiera sig själv eller någon annan med sin synd. Om vi identifierar andra med sina synder, blir vi fördömande och obarmhärtiga. Vi börjar även hata andra människor, vilket enligt Bibeln är det första steget till mord (1 Joh 3:15). Utifrån det följer mobbing, trakasserier och våld, saker som är minst lika mycket synd som homosexualitet. Om vi identifierar oss själva med vår synd börjar vi antingen försvara den och känna oss kränkta och fördömda när vi hör någon tala emot den. Eller också så mår vi psykiskt dåligt och hamnar i djup depression eftersom vi upplever att Gud och Bibeln fördömer oss som personer. Det är en tung börda att bära som även lett många till att önska sig döden. Men om vi kan greppa sanningen att vi inte är vår synd eller våra begär, så löser det tusentals problem i vår värld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *